Självförtroende
Idag stod det musik på schemat. Jag som aldrig gillat musik (mycket tackvare min köra musiklärare på högstadiet) försökte öppna mitt sinne och gick dit med inställningen att det här kommer bli kul.
Kul blev det allt vi sjöng och övade oss på att använda vår röst och pratade om hur viktigt det är med musik för barn och att man som lärare uppmuntrar alla.
Vi hade riktigt kul tills det var en timme kvar på lektionen och vår lärare bad oss dela in oss i våra arbetsgrupper och gå till olika rum.
De visade sig att vi skulle skriva en egen rapp text som vi sedan fick framföra för de andra grupperna.
Alla som känner mig vet att detta är ett sådant tillfälle som jag brukar drabbas utav mindre panik men inte idag utan vi fortsatte och ha kul under resten utav lektionen.
Sedan jag började läsa på universitetet och framför allt sedan jag började på lärarprogrammet så har jag utvecklats så. Jag har blivit tryggare i mig själv och jag tar inte allt lika allvarligt,
visst jag ställer fortfarande höga krav på mig själv men det känns inte längre som världens undergång.
Allt detta är nog mycket tackvare mitt nya motto att ta en dag i taget och min arbetsgrupp som består utav fyra helt underbara tjejer som gör det roligt att gå till skolan även de dagar som man känner att man bara vill lägga sig ner och ge upp.
Så idag stod jag där inför människor jag knappt känner och rappade och kunde skratta åt situationen och låta de andra människorna skratta med mig.
Vid såna tillfällen som idag kan jag verkligen känna hur jag växer i mig själv och börjar få det självförtroende som jag i såå många år kämpat med att få. Det är en lång väg kvar men jag är en bra bit på vägen. Och då hjälper det mycket att ha en bästa vän som Clara som säger att jag kan även om jag inte tror det själv.
Kul blev det allt vi sjöng och övade oss på att använda vår röst och pratade om hur viktigt det är med musik för barn och att man som lärare uppmuntrar alla.
Vi hade riktigt kul tills det var en timme kvar på lektionen och vår lärare bad oss dela in oss i våra arbetsgrupper och gå till olika rum.
De visade sig att vi skulle skriva en egen rapp text som vi sedan fick framföra för de andra grupperna.
Alla som känner mig vet att detta är ett sådant tillfälle som jag brukar drabbas utav mindre panik men inte idag utan vi fortsatte och ha kul under resten utav lektionen.
Sedan jag började läsa på universitetet och framför allt sedan jag började på lärarprogrammet så har jag utvecklats så. Jag har blivit tryggare i mig själv och jag tar inte allt lika allvarligt,
visst jag ställer fortfarande höga krav på mig själv men det känns inte längre som världens undergång.
Allt detta är nog mycket tackvare mitt nya motto att ta en dag i taget och min arbetsgrupp som består utav fyra helt underbara tjejer som gör det roligt att gå till skolan även de dagar som man känner att man bara vill lägga sig ner och ge upp.
Så idag stod jag där inför människor jag knappt känner och rappade och kunde skratta åt situationen och låta de andra människorna skratta med mig.
Vid såna tillfällen som idag kan jag verkligen känna hur jag växer i mig själv och börjar få det självförtroende som jag i såå många år kämpat med att få. Det är en lång väg kvar men jag är en bra bit på vägen. Och då hjälper det mycket att ha en bästa vän som Clara som säger att jag kan även om jag inte tror det själv.
Tenta
Imorgon är det begreppstenta och jag är inte inte inte alls redo.
Detta är lite oroande men det får bära eller brista helt enkelt.
Jag har pluggat massor och det känns som om det inte får plats mer i huvudet nu.
Så nu ska jag sova och sedan läsa alla begrepp imorgon innan det är dags att gå till skolan.
Detta är lite oroande men det får bära eller brista helt enkelt.
Jag har pluggat massor och det känns som om det inte får plats mer i huvudet nu.
Så nu ska jag sova och sedan läsa alla begrepp imorgon innan det är dags att gå till skolan.
